Start

På fredag spelar Kurdiska FF:s 12-åringar seriefinal mot Brommapojkarna och tränarna Nihad Bahram, 39, och Tanja Amin, 34, har problem – angenäma problem.

De har 35 spelare att välja mellan, bara sju får vara på plan samtidigt.

– En match hade vi 21 spelare på bänken, skrattar Nihad.

– Men det ska nog gå bra. Det är alltid någon som får förhinder, säger han och plockar västarna ur sportbagen.

Platsen är Kvarnbacka Idrottsplats i Kista. En snedriktad halvvolley längre bort trängs de högteknologiska IT-skrapor som gett förorten sitt smeknamn, ”Sveriges Sillicon Valley”.

Tre lag samsas om grusplanen

Lika trångt är det på Kvarnbacka. Det är ont om fotbollsplaner i kommunen och i kväll ska tre lag samsas om den hårda grusplanen. Vilket visar sig vara åtminstone ett för mycket.

– Lanko, ta med killarna till Granby så tränar vi där istället, ropar Nihad och hoppar in i bilen.

Lanko, som är ett år äldre än sina kamrater, blåser i visselpipan och tar täten. Övriga spelare joggar efter likt präglade kycklingar.

Nihad förklarar:

– Jag tror det är viktigt att ha en ledare i gruppen. Lanko är deras kompis, men några år äldre. Spelarna lyssnar på honom och gör som han säger.

– Kalla mig vice tränare, säger Lanko stolt.

Även i valet av lagkapten finns en tanke bakom. Men där är filosofin en annan. Tarek, som kaptenen heter, är en tystlåten och försiktig mittfältare, så långt från Stefan Schwarz och Dunga man kan komma.

– Tarek är varken vår bäste spelare eller någon ledargestalt. Men han är schyst. Gnäller aldrig på domare eller motståndare, spelar aldrig fult. Hans kamrater vet att det är därför han är vår kapten.

Problemet i många klubbar där majoriteten av spelarna har utländsk bakgrund, menar Nihad och Tanja, är bristen på disciplin. Respekt för domare, ledare och motståndare saknas ofta. Medan svenska barn tidigt lär sig vilka regler som gäller och hur man uppför sig på en fotbollsplan, ser det annorlunda ut i Mellanöstern, Latinamerika och Afrika.

”I Irak spelade vi på gatan”

– I Irak spelade vi på gatan tills vi var 14 år. Utan regler, utan tränare, utan domare. Ibland blev det slagsmål, när det lugnat sig spelade vi vidare. När man sedan kommer till Sverige och ska spela organiserad fotboll måste man anpassa sig till regler och acceptera att man blir utvisad när man bryter mot dem. Det är en stor och svår omställning som ibland leder till bråk.

– Svenska barn lär sig tidigt, från att de är fem år och går med i fotbollsskolan, vad man får göra och hur man ska uppföra sig, säger Tanja Amin.

Vid sidan av Kurdiska FF är Tanja fotbollsdomare. Han gick linjeman när Ariel Scaparro misshandlades i förra veckan och beskriver händelsen som något av de värsta han varit med om.

– Ariel låg på marken och var nästan helt slut. Han började frysa och skaka och det tog 30 minuter innan ambulansen kom. Jag har inte bestämt mig ännu, men jag vet inte om jag kommer att döma mer fotboll efter det.

Både Tanja och andra domare Sportbladet pratat med menar att våld och hot främst förekommer när invandrarlag spelar.

– När jag får spelprogrammet innan säsongen tittar jag vilka matcher jag kan tänka mig att döma. Vissa lag väljer jag bort direkt, där vet jag att det kan bli problem. Det handlar nästan alltid om invandrarlag, säger en domare som vill vara anonym.

– Invandrarlagens matcher blir oftare stökiga. Att det går så långt som med Ariel är ovanligt men det finns förklaringar. Vissa bär med sig upplevelser från krig, har sett sina kamrater dödas i strid, säger Tanja och fortsätter:

– Att växa upp under sådana omständigheterna ger andra perspektiv på tillvaron. Man tvingas flytta och förlorar en del av sitt liv. På fotbollsplanen vill man inte förlora mer. Där vill man vinna till varje pris. En motgång, och det slår lätt över.

Kurdiska FF känner till problemen på nära håll. Och beslöt sig för att göra något åt dem.

Klubbens seniorlag lades ner efter bråket

Klubben bildades 1984 och har pendlat mellan sexan och åttan sedan dess. Förra året uteslöts den ur division 7 B efter ett bråk i samband med en seriematch. En spelare attackerade domaren och matchen bröts. Spelaren stängdes av sex månader, samtidigt bestämdes sig klubben för att lägga ned seniorverksamheten.

Ett tufft beslut.

– A-lagsspelarna tog det hårt. ”Varför ska vi drabbas för att en spelare bråkar?” tyckte dom. ”Ni drabbas snart ändå, det kommer att bli bråk fler gånger”, svarade jag.

– Sex spelare från det laget är kvar i föreningen i dag. De tränar med våra juniorer. Resten är inte välkomna längre. Vi måste kunna lita på våra spelare. Mitt tips till klubbar som har liknande problem är att säga ifrån direkt. En gång kan spelaren göra fel, nästa gång ska han bort, säger Nihad.

Kurdiska FF gjorde mer än så – de började om från början.

Nu satsas allt krut på klubbens fyra ungdomslag. Här samsas barn från tolv olika länder och tanken är att det om tre-fyra år ska finnas material till ett helt nytt herrlag.

– Vår viktigaste uppgift är att uppfostra spelarna. Även om domaren är urdålig ska vi inte skälla på honom. Och det måste man lära sig tidigt. En 20-åring ber dig bara hålla käften om du säger till honom att inte skälla på domaren.